Millie kom nyss in efter att ha flere timmar varit ute på äventyr, hon studsade rakt mot mig i soffan och var mör, då råkade Johan komma gående från köket mot sitt rum, jag ropade " Johan-pojken, kan du ge sej åt Millie-flickan " och vips studsade hon efter honom mot hallen. Johan var snäll, han vände genast om och gick till hjälpköket med Millie hack i häl. Hon hade förstått vad jag sa, och det bästa, hon tycks veta vad vi heter.
Idag har jag köpt fjäril-speglarna på Hong Kong, sätter senare upp bilder här, måste först bestämma mig på vilken vägg jag " knackar " upp dem, eller gubben min gör jobbet, förstås.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, man har nog märkt att kattorna ibland förstår ganska mkt av det vi säger. Vissa mer än andra...
SvaraRaderaJag såg Johannas fjärilspeglar och dom var riktigt snygga. Sku själv vilja ha likadana fastän jag fullkomligt HATAR bl.a. fjärilar.
Ja, katter är smartare och förstår mer än man tror! :)
SvaraRaderaSå du hittade fjärilspeglarna, köpte du dem på Hong Kong? Du får visa hur det blev när du fått upp dem! :)
Josefine:
SvaraRaderaNej men hatar du också fjärilar liksom Jenni ?! De är ju helt underbara:)
Jannica:
Jo,jag hittade dem på Hong Kong i dag och köpte dem, jag ska visa bara jag får upp dem :)
Visst är de kloka de där kattorna : )
SvaraRadera